Centralhallens glastak
Just nu pågår renovering av centralhallens vackra välvda glastak. Det betyder att du som reser via stationen kommer att mötas av byggnadsställningar inne i centralhallen. Den högsta punkten i glastaket ligger 13 meter ovan golv. Totalt består taket av 600 fönsterbågar med 3.600 glasrutor. Arbetet med renoveringen kommer att ske i flera etapper. Antalet sittplatser kommer vara oförändrat men bänkarna flyttas för att inte hamna under byggnadsställningarna.
Centralhallen i Stockholms Centralstation är gammal och behöver varsam renovering. Det arbetet har pågått länge. Den senaste insatsen handlade om belysningen. Den förbättrades för ett par år sedan då ljus bland annat riktades på golv, konstverk och takarmaturernas förgyllda vingar. Närmast kommer det fantastiska glastaket att renoveras.
Det välvda glastaket i Centralhallen, vars högsta punkt ligger på 13 meter ovan golv, består av spröjsade fönsterbågar av trä, med vattrat gultonat glas i de nedre bågarna och med klarglas i de övre. Totalt består taket av 600 fönsterbågar med 3.600 glasrutor.
Förutom att ett antal glas har gått sönder är glastaket oförändrat sedan 1927. Det nästan hundra år gamla taket ska nu varsamt renoveras med bland annat linoljefärg och avvikande glas ska ersättas med nya som bättre liknar originalen.
Med anledning av den höga takhöjden och krav på säkerhet sker renoveringen av stomme och karmar från byggnadsställning, vilket gör att arbetet utförs i tre etapper. I lanterninen förbättras både säkerhet och klimat så att glastaket kan fungera i hundra år till och sprida dagsljus över Centralhallen och dess besökare.
Centralhallens väntsalsfunktion påverkas sett till var man kan sitta. Antalet sittplatser är oförändrat men alla soffor och bänkar flyttas så att området under byggnadsställningarna fredas.
Renoveringen sker i tre etapper mellan vilka byggnadsställningarna flyttas:
Etapp 1 oktober 2024 – januari 2025
Etapp 2 januari 2025 – mars 2025
Etapp 3 mars 2025 – juni 2025
Centralhallens historia
Stockholms Centralstation ritades av dåvarande järnvägsstyrelsens chefsarkitekt Adolf W. Edelsvärd. Stationens kärna bestod då av den stora Banhallen där tågen rullade in och passagerare kunde stiga av och på under ett tak buret av en väldig takkonstruktion av järn. Banhallen var samtida med stationen som öppnade för trafik 1871.
Centralhallen tillkom på 1920-talet då stora delar av Stockholms Centralstation byggdes om för att bättre ta hand om det ökade tågresandet. Ombyggnationen ritades av SJ:s dåvarande chefsarkitekt Folke Zettervall och Centralhallen togs i bruk 1927.
Den väldiga Centralhallen, 119x28 meter, fick mycket dagsljus från uppglasade gavlar, sidofönster men framför allt från det enorma glastaket. Ovan glastaket byggdes en lanternin likt ett långt växthus.
Takets konstruktion var modernt för sin tid och bars av bågformade limträbalkar tillverkade av Töreboda Limträ AB. Limträbalkarna, som var en tysk innovation, hade en för tiden mycket stor spännvidd om 24 meter. Limträbalkar blev vanligt förekommande på järnvägsstationer under det tidiga 1900-talet eftersom de inte påverkades av ångan från loken som järnkonstruktioner gjorde.
Under Andra Världskriget mörklades lanterninen i beredskapssyfte och på 1950-talet monterades lysrör på taklisten. De inre fönsterbågarna målades om senast på 1990-talet då Centralhallens takarmaturer återskapades med nya glaskupor.
